Deprimeradkanin

Det finns fan inga ord att beskriva den känslan som finns inom mig. Den har funnits inom mig dom senaste 7 åren och bara vuxit sig starkare. Känslan var lätt att beskriva förut.
Ledsamhet. Tomhet. Ilska. Hat.
Men allting blir bara värre.
Jag antar att dom flesta känner sig så ngn gång. Det känns som om all glädje bara försvinner. Man känner att man är oälskad. Bara ledsen och arg. Helt enkelt deprimerd.
Men allvarligt talat, vafan ska det vara bra för?
Visst, man måste få vara ledsen ibland. Men att vara riktigt jävla deprimerad är fan inte kul. Allvarligt.
Jag har varit "deprimerad" en jävla massa gånger. Vem har inte?
Men nu har det fan nått botten totalt. Senaste månaderna har varit förjävliga. Först händer grejer hos pappa vilket gör att mamma knappt vågar släppa iväg mig för att träffa mina låtsas syskon igen. Pappa flyttar, trots att han LOVAT mig och Robin att komma och bo hos honom ofta. Gissa vart han flyttar den här gången? Jo, BORÅS. Och tydligen så får inte jag och Robin träffa pappa om vi vill det längre. Mamma tycker att det är för långt att åka. Men hallå, på ett höstlov kan man väl fan åka till borås? Men nej, tydligen inte.
Sen blir mamma sjuk. Hon läggs in på sjukhus, Neda blir flyttad till ett annat ställe tills mamma blir frisk, när mamma kommer hem från sjukhuset är hon hemma en vecka innan hon åker iväg på hälsohem i en vecka. Visst, hon kommer att bli bättre. Men hallå, jag är för fan bara fjorton år. Jag klarar inte av att fixa allting. Det blir lixom för mkt för mig!
Dessutom, mitt allt så bråkar jag med den person som har funnits där, hela mitt liv. Fan alltså, jag har sagt förlåt?
Och bara för allt som händer hemma så blir jag jätte lätt arg på mina vänner, dom som verkligen betyder ngt. Jag förstår om ni inte orkar med mig, jag är verkligen jätte ledsen. Förlåt mig.
Och att ha världens drygaste, dummaste, mest idiotiska personerna i hela världen i klassen, är inte precis ett +?
Fyfan för er. Ni har gjort mitt liv till ett rent jävla helvette sen lekis. VAFAN är det för fel på er? Allvarligt talat, skaffa ett liv? Jag fattar inte att ni orkar. Ni går runt och kastar ord omkrig er, ni kanske inte tror att ni sårar, men det gör ni. Det är inte många, nästan ingen, som visar att dom blir sårade av er. Men jag kan lova att nästan alla som har hört ett fult ord från er, har blivit förjävla sårade. Kan ni någon gång fatta att det ni gör är FEL?

Jag har kommit på att det är väldigt bra att skriva av sig om man är arg eller ledsen, för ilskan försvinner typ lite xD
Jag borde ha sovit för länge sen. Har sovit typ 4 timmar sen igår morse. c:
Nu ska jag gå och lägga mig. Och iaf försöka sova.
Puss<3