Kärlek..
Jag har så många känslor som vill ut, men inget fastnar på papperet. Mina fingrar rör sig fram och tillbaka över tangentbordet, men dom trycker aldrig ner en knapp.
Min hjärna skriker ut ord, men inget av dom vill gå till mina fingrar och min mun. Jag tror jag blivit stum..
Mitt hjärta vill tala, men det har förlorat sin talförmåga. Det försöker få kontakt med min hjärna utan ord, men hjärnan är för full. Full av ord, av känslor, av kärlek.. Den märker inte hjärtats svaga rop på hjälp.
Kärleken förvirrar mig. Kärleken kan göra mig glad och varm, den kan göra mig rädd och kall.
Min hjärna snurrar. Jag tänker på kärlek, hör och ser orden som min hjärna kopplar ihop med kärlek. Det är så stort. Tusentals ord flyger förbi framför mig. Alltför många ord. Mitt huvud börjar dunka, det gör ont.
Kärlek kan göra ont. Alltför ont. Om man blir riktigt sårad. Det är som att någon sticker in en kniv i hjärtat och vrider om.
Men kärlek kan också vara vackert. Som när man ligger på en äng med någon man älskar och ser alla vackra blommor, känner den underbara doften av härlig sommar och hör bina surra runt för att hitta honung till sin drottning, som dom älskar. Men är detta verklighet? Eller bara en dikt och en lögn?
Kärlek finns överallt, om den ändå kunde få vara endast vackert, om man ändå slapp vara rädd och sårad.
